Bli valutaväxlare och oddsmakare för att navigera verksamheten framgångsrikt under osäkerhet (del 2)

Jag resonerade häromsistens lite kring hur vi kan navigera framgångsrikt under osäkerhet genom att bli effektiva valutaväxlare och slipade oddsmakare. Men avbröt för kaffepaus innan resonemanget egentligen nådde fram till vad det egentligen innebär. Låt mig göra ett nytt försök att nå dit här och nu.

 

Valutaväxlare (översätta i mätetal som representerar beteende / värde):

Oavsett om vårt slutmål är mer pengar på banken eller en bättre värld (eller någonting däremellan…), så behöver motorn som skall ta oss dit till syvende och sist drivmedlet pengar för att kunna köras effektivt och uthålligt. Någonstans på vägen, i kedjan mellan våra dagliga arbetsaktiviteter och vårt stora ambitiösa mål, behöver alltså värdet eller effekten vi skapar kunna översättas i en ”bottom line”, i kronor och ören.

Photo by Jonathan Brinkhorst on Unsplash

I alla andra led behöver vi enligt min mening kunna optimera och sträva mot andra effekter och värden som ligger närmare till hands för den faktiska verksamheten i det aktuella ledet. Inte minst för att göra utmaningen mera greppbar och meningsfull för de människor som skall arbeta mot dem och därmed öka fokusen på att rama in och lösa rätt problem, att göra rätt saker. Ofta handlar våra utmaningar om tekniska dito för att lösa något som i slutändan är mänskliga problem, och vår karta som visar oss bästa vägen fram är oftast i grund och botten att härleda från mänskliga beteenden.

 

…göra utmaningen mera greppbar och meningsfull för de människor som skall arbeta mot dem…

 

När vi sätter upp våra mål och måttstockar och testar oss fram för att se om vi är på rätt spår, är resultatet vi får tillbaka ofta i formen av ett spektrum av beteenden. Ageranden, val och investeringar av tid och ansträngning. Eller frånvaro av detsamma. Som ett kvitto eller en effekt av det vi ställer mottagaren inför. Detta gäller såväl i förhållande till kunden som vid initiativ riktade mot personalen i den egna organisationen, den interna användaren/kunden.

 

När vi mäter, bearbetar och lär oss vad utkomsterna faktiskt blir och vilket värde vi skall åsätta dem kan det kännas långt ifrån att räkna i kronor och ören. Vi behöver då någon proxyvaluta (istället för pengar) som gör att vi följsamt kan sätta konkreta värdemål att sträva efter. Alltså sluter vi detta kretslopp genom att hitta vår valuta, vårt värdemål, för att sedan använda detta i nästa led som riktmedel för våra aktiviteter och vår strävan mot att optimera värdet vi skapar.

 

Vi översätter alltså kronor och ören till någon valuta (mätetal) som representerar den effekt, det beteende, som vi kan mäta framgång (värdemål) efter. Lyckas vi, kommer varje led i verksamheten veta vad framgång för dem innebär, inte direkt i en siffra i pengar, utan i en effekt som bättre beskriver och definierar vilket värde de skapar och varför. Men som sedan kan växlas i nästa led mot värde i pengar eller vilken valuta nu värdet i just det ledet mäts i.

 

…veta vad framgång för dem innebär, inte direkt i en siffra i pengar, utan i en effekt som bättre beskriver och definierar vilket värde de skapar och varför.

 

Photo by Fleur Treurniet on Unsplash

En sådan valutaväxling skall alltså kunna göras i varje gränssnitt mellan olika verksamhetsled eller enheter där det är ändamålsenligt att ha olika valuta / mätetal. Men fortfarande i förhållande till vår gemensamma måttstock, våra gemensamma värdemål. Företagets valutaindex (inte klockren, men ändå…).

 

Som allt annat i den era vi befinner oss; det är inte ett statiskt system. Det bör återkommande utmanas och ifrågasättas om det är den bästa valutan för just oss / dem just då, hela tiden med möjlig monetäriserbarhet i slutändan i åtanke. Kom ihåg att det finns en helhet som skall gå ihop också, värdet som skapas i varje led måste fungera tillsammans i en kedja eller nät av beteenden / värden som skapar en meningsfull helhet, ett sammanlagt och sammanhängande värde för avsedd(a) målgrupp(-er).

 

Valutaväxlaren måste vara duktig på att se vilket beteende som är ett mått på det värde man vill skapa, hitta sätt att mäta det beteendet, och omsätta en eller flera sådana mätpunkter i mätetal som kan utgöra teamets valuta. Denne måste sedan även kunna växla denna valuta, dvs effekten beskriven av mätetalen, till annan valuta. Pengar eller annan proxyvaluta man använder i just det ledet eller på vägen för att uppnå företagets gemensamma värdemål.

 

…se vilket beteende som är ett mått på det värde man vill skapa, hitta sätt att mäta det beteendet, och omsätta en eller flera sådana mätpunkter i mätetal som kan utgöra teamets valuta.

 

– Vad är vår valuta för tillfället?

Att få ner tiden det tar att utföra en viss aktivitet med vår produkt? Att öka antalet prenumerationer? Få ner antalet supportärenden? Öka antalet återvändare / minska antalet som lämnar produkten efter att ha provat den ordentligt? Öka antalet användare som verkligen provar produkten ordentligt? Att öka tiden användaren spenderar med oss / produkten vid varje tillfälle? En kombination av flera av dessa (eller andra) som vi bedömer tillsammans representerar det beteende vi vill trigga? Det kundvärde vi vill skapa.

– Hur mäter vi detta bäst?

Vettiga frågor att besvara i valutaväxlarens arbetsvardag.

 

Oddsmakare: (sätta odds/uppskatta sannolikhet)

Om valutaväxlingen är en gränssnittsaktivitet mellan organisationens olika delar och mellan företag och kund, är oddsmakeriet en dito i tiden, mellan nu- och framtid. Båda aktiviteterna är ämnade att vara beslutsstöd för och driva och rama in lärandet som är av mest värde och därför bör prioriteras av oss på vår resa framåt och uppåt (framgångsrikt mot tillväxt).

 

Kan tyckas en smula oseriöst att prata odds som om vi beskrev en spelverksamhet i sammanhanget av vår verksamhetsstrategi. Men vad är det vi ägnar oss åt när vi investerar tid, pengar och energi i initiativ (”projekt”) med osäker utgång och ROI om inte att placera vad, eller gör ett ”bet”, på en viss utkomst?

 

…vad är det vi ägnar oss åt när vi investerar tid, pengar och energi i initiativ (”projekt”) med osäker utgång och ROI om inte att placera vad, eller gör ett ”bet”, på en viss utkomst?

 

Photo by Jonathan Petersson on Unsplash

Låt oss istället göra det mer öppet och dessutom bemöta den uppenbara risk sådana osäkra investeringar ofrånkomligen innebär genom att dela upp investeringen i inkrement och följsamt investera mer när vi lär oss allteftersom. Vi kan välja att definiera det hela något mer rumsrent som att oddsmakeriet handlar om att vi gör återkommande sannolikhetsbedömningar baserat på den bästa kunskapen vi har för tillfället kring utkomsten för ett visst mål med en viss investering (arbetsaktiviteter).

 

Vi använder den återkommande sannolikhetsbedömningen, oddssättningen, som en måttstock för att mäta framsteg mot satta mål definierade av vissa nyckelmätetal. Vi gör alltså nedslag utmed arbetets gång och bedömer, baserat på nya insikter och aktuell påverkan på våra mätetal, vår tilltro (konfidens) just då till våra mål och huruvida vi kommer att uppnå dem.

 

– Kräver nya insikter och data en kalibrering, omvärdering eller kursändring av våra mål eller mätetal?

Vi väljer att se sanningen i vitögat och agerar följsamt med det lärandet vi får genom att agera i en skarp miljö. I verkligheten. Som resultat får vi en ständigt dynamisk roadmapping, en beslutsmiljö och verksamhetsstrategi anpassad för ständig transformation.

 

…ständigt dynamisk roadmapping, en beslutsmiljö och verksamhetsstrategi anpassad för ständig transformation.

 

Ambitiösa mål

En annan beståndsdel vi behöver för att vår styrning framåt och uppåt ska fungera så effektivt som möjligt, är att vi ska eftersträva att höja ambitionsnivån på våra mål, att vilja och kunna få större genomslag och göra större skillnad. Vi skall alltså sätta mål där vi når en större effekt om de uppfylls. För att prata lite OKRs igen, så har t ex Google några riktlinjer för hur de triggar ambitionsnivån i deras målsättnings- och måluppfyllelseprocess. En form av poängsystem där man sätter poäng på ambitionsnivån för varje mål.

 

Skalan för ambitiösa mål brukar läggas på 0.7  – 1.0, där 0.7 är ”moonshots” (vi är ändå rätt nöjda om vi ”bara” når upp till 70%) och 1.0 är mer ”roofshots” (vi bör nå upp till målet för att bli nöjda, även om det kommer att kräva mycket av oss) ämnade för saker som är mer verksamhetskritiska och därför bör uppfyllas i sin helhet.

 

Man eftersträvar en bra mix av moon- och roofshots i verksamheten, något som nog varje företag får hitta en bra nivå på genom att testa sig fram själva. Poängen är att samla på sig modet att våga utmana sig själv och börja sätta ambitiösare mål, våga vilja göra lite större skillnad. Att börja så smått och testa sig fram är ingen dum idé, bara man börjar…

 

Tro det eller ej, men jag är inte helt klar med detta ämne… Tänkte mig på en liten avslutande historia som kan exemplifiera lite hur valutaväxlandet och oddsmakeriet kan se ut i en arbetsvardag. Det får blir nästa post, om en dag eller två.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *